Paradiset?



Jag har varit på några solresor i mitt liv. Men jag kommer nog aldrig själv boka en sådan resa igen.

Innan jag åker har jag alltid en vision om hur veckan på ön, ofta belägen i medelhavet, skall se ut. Några av dagarna skall spenderas på stranden, där den perfekt gyllenbruna färgen kommer att sprida sig över min bleka kropp. Luncherna kommer att bestå av fräscha fruktsallader och vatten. När det är dags för middag hittar man naturligtvis ett litet pittoreskt ställe, helt orört av turister, där man dricker det goda lokala vinet.

Verkligheten brukar dock forma sig på ett lite annorlunda sätt. I sin desperata jakt efter att ,inom ett par dagar, se ut som en guldbrun grekisk gudinna appliceras alldeles för lite och för låg solfaktor. Detta resulterar ofta/alltid i en skrikande illröd färg med efterföljande smärta som man desperat försöker dämpa med Niveakräm.

Det enda som serveras på lunchen är pommes frites med pommes frites och till det pommes frites. Ok man tager vad man haver och äter dessa fullständigt oljeindränkta pommes frites dag ut och dag in.

Middagarna intas på den lokala restaurangen, som dock inte har ett dugg av lokal charm att erbjuda, och man försöker desperat supa sig full på det någon konstig blandning av vin som går under namnet "Husets vin".

Så när veckan närmar sig slutet tittar man sig i hotellrummets spegel.

Möts man av den grekisk gudinna som man för sitt inre föreställt sig att en vecka under medelhavets sol skulle förvandla ens uppenbarelse till?

Nej! What the fuck! Pommes fritesdieten har satt sina spår och lagt sig som en mjuk kudde runt hela kroppens mittdel. Snedbränna har plötsligt fått en helt ny innebörd efter att man bakis somnade på vänstersidan och sov sig genom den del av dagen då många söker skugga för att undslippa ozonhålets ilskna solstrålar. Hyn är så fet av all Niveakräm som dagligen har tillförts ansiktet att man skulle kunna spegla sig i den blanka ytan, och lyssnar man riktigt noga kan man höra levern ligga där inne i magen och skrika efter nåd och försoning.

Detta MÅSTE vara sista gången.

Eller? /E


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0