Golden faces

Idag när jag gick på vagnen och satte mig bredvid en äldre man väcktes min kärlek till staden Göteborg. Jag slog mig ner bredvid honom vid Korsvägen och efter en stunds pillande på min Ipod knackade han på min axel och pekade på min ipod. – Vad är det där frågade han mig. - En Ipod svarade jag lite förvånat. – Aj vadå och vad har du den till? - Det är en slags musikmaskin försökte jag lite pedagogiskt förklara. Folk runt omkring oss på vagnen började titta på oss när han frågade vad spelar du för slags musik i den. Jag svarade just nu lyssnar jag på en Håkan Hellström låt där han tolkar Olle Adolphsons trubbel. – vad trevligt! Har du hört versionen med Monika Zetterlund. Ja den är också jättebra! Sa jag Han började förklara för mig att han precis har börjat lära sig om datorer och han blev lite frustrerad över att tekniken utvecklades så snabbt att det kändes knappt lönt att lära sig den. När jag skulle kliva av vagnen sa jag till honom - lova mig nu att du köper en Ipod, det är inte så svårt att lära sig den. Han tackade för tipset och sa – det var trevligt att träffa dig, ha det nu så bra! När jag trängdes ut genom dörrarna kände jag den där varma Göteborgskänslan man ibland kan känna, när folk runt omkring en får ett mildare uttryck i ansiktena och blir lite mer ödmjuka. / L