Ensamhetens ljus!
Har tänkt lite på det här med doftljus. Varför är det så att nästan alla singlar nästan maniskt måste ha ett eller flera doftljus?
När jag var i mitt tidigare förhållande visste jag knappt var det var och hade aldrig köpt hem ett till vår gemensamma lägenhet.
Men så fort det tog slut och jag flyttade till en egen lägenhet, var det bland det första jag köpte på ikea... ett doftljus.
Vad är det med den här kemiska doften som gör singlar nästan beroende av doftljus?
För runt ett halvår sen, kommer jag ihåg att jag mobbade E för att hon sprang ner till den lokala myspysaffären och köpte ett doftljus strax innan hon skulle ha en hemmadejt.
Jag skrattade högt och sa - fan E du kan ju inte mena allvar! Du kan ju inte ha ett smultrondoftande doftljus tänt när du ska ha dejt, det luktar ju fan skit!
Det är ju nästan samma sak som att ha ett paket blåa blend liggandes i köket under köksfläkten.
När jag dejtade en kille i Stockholm, minns jag hur ur skumt jag tyckte det var att han hade doftljus vid sängen. Lite pinsamt nästan.
Men tji fick jag, för nu är även jag helt beroende av doftljus.
Kanske är det så att det kväver ensamheten med dess smultrondoft.
/L
